Polyvagal teori

Polyvagal teori myntades då Dr Stephan Porges på 60-talet upptäckte att vagusnerven har två funktioner. Porges fastslog då att det finns en bestämd hierarki i nervsystemets respons, samt ett särskilt mönster i de olika delarnas reaktioner. Porges har även myntat begreppet neuroception. Det vill säga att nervsystemet, som utanför vår kontroll, hela tiden scannar av omgivningen och kroppen efter signaler om fara eller trygghet.

Polyvagal teori menar att vårt trygghetssystem, ventrala vagusnerven, aktiveras av människoröster och ansiktsuttryck som vill oss väl. Kroppshållningar och andningsmönster som signalerar trygghet gör att vi vågar knyta an till människor. Som däggdjur föds vi med sikte på att knyta an till vår omgivning. Att ha människor som vill oss väl är livlinan för oss alla. Tyvärr måste nervsystemet ibland gå in i skyddsläge. Hur ofta och på vilket sätt vi tonar vårt system och har betydelse för vår berättelse om oss själva.

Hur fungerar nervssytemet enligt Polyvagal teori?

Enligt Polyvagal teori finns det två olika sätt för nervsystemet att gå in i skyddsläge; det ena är det sympatiska nervsystemet med en uppvarvning av kroppen och det andra den dorsala vagusgrenen, när vi i olika grad “stänger ned”.

Sympatikusaktivering kan kännas som snabb andning, ökad hjärtfrekvens och spända muskler. Vi har svårt att sitta still och vi kan känna av mycket kroppssensationer, bland annat som att det kliar. Matsmältningen fungerar även sämre. Vår röst blir mindre melodiös och vi har svårt att ta in vad andra säger och lära oss saker. Det är det system som kallas kamp eller flykt.

Sympaticus aktivering kan kännas som snabb andning, ökad hjärtfrekvens och spända muskler. Vi har svårt att sitta still och vi kan känna av mycket kroppssensationer som tex att det kliar. Matsmältningen fungerar sämre. Vår röst blir mindre melodiös och vi har svårt att ta in vad andra säger och lära oss saker. Det är det system som kallas kamp/ flykt.

Aktivering av vagusnerven

Vid aktivering av dorsala vagus kan vi känna oss trötta, hjälplösa eller uppleva hopplöshet. Vi “kollapsar” och kanske till och med dissocierar. Det är vanligt att vi inte vet vad vi känner. Ansiktet kan se “avstängt” ut och det är svårt för andra att se hur vi mår. Mellanörats muskler tappar i tonus och har svårt för att ta in högre frekvenser, exempelvis från en vänlig röst. Vi hör istället mer dova ljud och kan misstolka andra för att låta arga.

Vid ventral vagusaktivering blir våra röster metodiska, ansiktet rörligt och uttrycksfullt och vi har lätt för att ta in vad andra säger. Detta i sin tur underlättar kontakt med andra och att vi kan känna en större samhörighet med världen omkring oss. Läs mer om behandling för att aktivera vagusnerven.

/https://www.stephenporges.com/

/https://www.polyvagalinstitute.org/