Polyvagal teori myntades då Dr Stephan Porges på 60-talet upptäckte att vagusnerven har två funktioner. Porges fastslog då att det finns en bestämd hierarki i nervsystemets respons, samt ett särskilt mönster i de olika delarnas reaktioner. Porges har även myntat begreppet neuroception. Det vill säga att nervsystemet, utanför vårt medvetande, hela tiden scannar av omgivningen och kroppen efter signaler om fara eller trygghet.
Polyvagal teori menar att vårt trygghetssystem, ventrala vagusnerven, aktiveras av människoröster och ansiktsuttryck som vill oss väl. Tonen och uttrycket av vår röst liksom sättet vi rör oss på signalerar trygghet vilket avgör att om vi vågar knyta an till människor. Som däggdjur föds vi med sikte på att knyta an till vår omgivning. Att ha människor som vill oss väl är livlinan för oss alla. Tyvärr måste nervsystemet ibland gå in i skyddsläge. Hur ofta och på vilket sätt vi tonar vårt nervsystem och har betydelse för vår hur vi mår psykiskt men också fysiskt samt hur vi uppfattar världen och oss själva.
Hur fungerar nervssytemet enligt Polyvagal teori?
Enligt Polyvagal teori finns det två olika sätt för nervsystemet att gå in i skyddsläge; det ena är det sympatiska nervsystemet med en uppvarvning av kroppen och det andra den dorsala vagusgrenen, när vi i olika grad “stänger ned”.
Sympatikusaktivering (kamp/ flykt-systemet) kan kännas som snabb andning, ökad hjärtfrekvens och spända muskler. Vi har har ofta mer energi än vi behöver och kan ha svårt att vara stilla. Matsmältningen fungerar sämre, vår röst blir mindre melodiös och vi har svårt att ta in vad andra säger samt lära oss saker.
När en sympatikusaktivering inte räcker för att föra oss till trygghet, aktiveras dorsala vagus. Vi kan vi känna oss trötta, hjälplösa eller avstängda. Vi “kollapsar” och kanske till och med dissocierar. Det är vanligt att vi inte vet vad vi känner. Ansiktet kan se “avstängt” ut och det är svårt för andra att se hur vi mår. Mellanörats muskler förändras i tonus och har svårt för att ta in högre frekvenser, exempelvis från en vänlig röst. Vi hör istället mer dova ljud och kan misstolka andra för att låta arga.
Vid ventral vagusaktivering blir våra röster metodiska, ansiktet rörligt och uttrycksfullt och vi har lätt för att ta in vad andra säger. Detta i sin tur underlättar kontakt med andra och att vi kan känna en större samhörighet med världen omkring oss. Läs mer om behandling för att aktivera vagusnerven.